Den lilla pojken på bilden som står där så nöjd bredvid sin mamma är min morfar Erik Wilhelm Svensson. När bilden togs så visste han inte att han om något år skulle bli bortlämnad. Hans mamma, Maria Lovisa, visste hon redan här att hon skulle bli tvungen att ta det oerhört svåra beslutet som ingen mamma någonsin ska behöva ta?
Att lämna bort sina egna barn.
För två barn blev det som hon om något år skulle lämna till fosterfamiljer. Och jag tycker mig se en rundning av magen. Lillasyster Gertrud får vara med sin mamma och bror i ett år innan Maria Lovisa bestämmer sig för att adoptera bort henne. Morfar lämnade hon som fosterbarn till en lanbrukarfamilj. När morfar kom till den familjen så var han bara fem år och han har berättat att han fick slita som ett djur. Eftersom han var född utom äktenskapet så blev han kallad horunge både av de andra eleverna och lärarna på skolan där han gick.
Min morfar som förmodligen bara ville ha en kram av någon som tyckte om honom fick en uppväxt som inte något barn förtjänar. Och det gör ont i hjärtat när jag tänker på hur det var på den tiden att dels få barn utom äktenskapet och att vara född utan en pappas underskrift på födelseattesten.
Tyvärr lever inte min glada, mysiga morfar längre och jag kan sakna honom så mycket ibland så att det nästan gör ont. Jag skulle så gärna vilja prata mer med honom om hans uppväxt och framför allt berätta för honom om hans syster Gertrud.
För så var det att jag fick veta om att hon fanns när jag började släktforska. Morfar var så liten när hon föddes så han hade förmodligen glömt att han hade en syster. En syster som precis som han fick flytta till ny familj. Kanske hade det varit lättare för honom att veta om att dom faktiskt var två som inte fick bo kvar hos den mamma dom älskade.
Så morfar om du skulle kunna se det här från himlen så tror jag att din mamma säkert gjorde det som hon trodde var bäst för er. Och saken är den att din lillasyster adopterade hon bort vilket är slutgiltigt medans du blev lämnad till fosterfamilj. Kanske hoppades hon på att en dag kunna hämta tillbaka dig men det blev inte så.
Livet kom emellan.
7 Comments
Fint du skriver om din morfar kram Diana
Vi har mycket att vara tacksamma över och tiderna har förändrats tack och lov! Så fint berättat om din morfar! Ha en fin dag/Kram Lussan
Lussan: har tiderna förändrats? Jag blev bortlämnad av min mamma till fosterfamilj och fick slita som ett djur. Hoppades också en dag att hon skulle komma och hämta mig, men det gjorde hon aldrig. Livet kom emellan…
Usch, det lät inget trevligt alls och jag är verkligen ledsen för din skull.
Det jag tror att Lussan menar är att mammorna idag har större chans att välja att behålla sina barn då det finns ett större skyddsnät för ensamstående mammor. Tex så finns ju dagis idag som inte fanns då vilket gör att mamman har möjlighet att jobba för att försörja sig och sin familj. Det finns (om än ett litet sådant) barnbidrag som inte fanns då. Plus att det på den tiden var en oerhörd skam för mammornas familj att deras dotter hade fått barn utom äktenskapet.
Kram
Åååh, så sorgligt att läsa om din morfar som lämnades bort. Att som förälder tvingas till ett sådant beslut – usch hemska tanke!
Kram
Sorgligt. Blir tårögd av det du skriver.
Min mormor fick som 8-åring flytta till fosterfamilj då hennes mamma dog i spanska sjukan. Sånt präglar ett barn. Mormor forsatte ända till hon dog med ”att vara alla till lags”.
Kram Lena
Meen Linda… vad fint berättat och så intressant att få läsa om!! Fantastiskt skrivet min vän!!!
En stor varm kram till dig!
//BeA