Ja, nu sitter jag här med inte ens en hel timme kvar till mitt första styrketräningspass på cirka 14 år.
Jag har ett litet nervöspirr i magen och känner en skräckblandad förtjusning. Vilken tur ändå att Mannen ska dit för jag vet ju nu efter 34 år hur jag fungerar, hade det bara varit jag själv så hade jag förmodligen inte orkat ta mig iväg.
Men nu är det bara att ge sig iväg och försöka ha kul. Om man nu kan ha det i en svettinpyrd styrketräningslokal. :0)
2 Comments
Tänk så stolt du kommer att vara efteråt! Inte bara själva träningen utan också känslan av att man faktiskt gjorde det! Kom iväg liksom!
Go helg, kram!
hur gick det?
Jag och min sambo började träna för 3 månader sen och nu äntligen har vi börjat komma in i det….vägen dit var lång och långt kvar men helt klart värt det!!
Lycka till!!