Just nu när ni läser det här sitter jag och familjen i bilen på väg ner till de småländska skogarna och mina gamla kvarter och min gata. På väg till min gata där jag växte upp i huset i vitt med svarta knutar, med små äppelträd och en stor, grön, fin gräsmatta. Den finaste gräsmattan i stada men kan den bli annat när den genom alla år har fått min fars kärleksfulla omvård.
Mitt emot min gata låg skogen. Den stora, stora skogen och där i skogen låg det höga, höga berget. Där jag och min bästa kompis Camilla band ett hopprep om midjan på varandra och sedan turades om att hålla emot medans den andra klättrade ner för berget. Minns när jag inte orkade hålla emot utan Camilla och jag flög nerför bergväggen och landade i en liten hög på marken nedanför. Mamma fick plåstra om lite och dagen efter hade vi en del blåmärken men snart var vi där igen. Ibland gick jag dit med min andra vän Betina och då lekte vi Ronja och Birk och Betina fick vara Birk för att hon var rödhårig med fräknar. Jag skulle minsann vara Ronja för att jag hade sådana kläder som Ronja hade på vinden och dom fick jag bara använda vid speciella tillfällen, ljög jag så att fåglarna tystnade.
Och hemma på min gata på vår altan med tak över gjorde vi en koja med filtar över utebordet medans åskan mullrade och regnet öste ned. Där inne satt vi och matade våra dockor med välling som vi rört ihop av vatten och mjölk och dockorna fick vällingklumpar i mungiporna som satt som klister.
Och hemma på min gata på vår altan med tak över gjorde vi en koja med filtar över utebordet medans åskan mullrade och regnet öste ned. Där inne satt vi och matade våra dockor med välling som vi rört ihop av vatten och mjölk och dockorna fick vällingklumpar i mungiporna som satt som klister.
Hemma på min gata, hos grannen, bodde katten Linus, den bästa katten i världen, som kom och mötte mig varje dag när jag kom med bussen från skolan. Den fina röda Linus som en dag inte fanns längre då han oförsiktigt tagit ett kliv ut i gatan när en bil som förmodligen körde alldeles för fort kom åkande. Sorgen var stor men sen flyttade katten Smulan in hos grannen och katten Gusav hos en annan granne och sen träffades dom två och hade lite kul och då kom katten Sven som sen blev min.
Sven var mitt allra första efterlängtade husdjur och lyckan var total.
Ja, många är minnena från min gata och jularna är alltid speciella med min bror som älskar att showa och ikläder sig tomtekläderna och liksom blir självaste jultomten himself denna dag. Hur jag och systra min sitter lika förväntansfulla och spända som våra barn över att tomten snart ska komma och knacka på fönstret och med sin andedräkt nära rutan göra imma och mullra ett dovt Ho, Ho! Och hur mamma pysslar och donar och som den kritiska husmodern hon är säga att: Oj, oj, oj den här Jansson var torr eller oj,oj,oj hur ska vi få plats med all mat.
Och hur allt ordnar sig till det bästa precis som det alltid gör.
Och hur allt ordnar sig till det bästa precis som det alltid gör.
När jag idag som vuxen åker till min gata och går i den stora, stora skogen och tittar på det höga, höga berget så är inte skogen så stor och berget inte så högt. Men där sprang jag och mina kompisar med den där känslan av frihet och fantasi sprittande i kroppen som man bara har när man är liten och som finns långt där inne i mig någonstans nu också och som fortfarande kommer och hälsar på ibland.
Nu ska jag, den här helgen bara vara jag, hemma på min gata och äta hemgjorda kroppkakor med mjölk och krama min mamma och pappa för att det är så kul att se dom igen och på kvällen säger vi Godnattdå! till varandra precis om vi gjorde när jag var liten och sen sover jag sött i mitt gamla rum hela natten lång.
17 Comments
Skönt att höra att du trivs, det är viktigt! Ja visst är det knepigt, är inte alltid så lätt med pluggandet. Det är svårt att kännas sig helt ledig som du säger, svårt att släppa och koppla av. Men bra tänkt om att plugga på dagen för att kvällar o helger umgås med barnen, det är också viktigt!
Åh så härligt du beskriver det om din barndom! Så fin tröja du införskaffat dig där nedan!=)
Ha nu en riktigt mysig helg!
Kram
Åh vad jag skrattade nu när jag läst vad du skrivit. Ha, ha, tänk vad kul vi hade i din skog. Åker till Vetlanda och lämnar mamma idag. Tyvärr blir det bara fram och tillbaka. Har lämnat killarna hos farmor. Måste hem och fixa inför kalas IGEN….. Kims tur att fylla år. Vi för ta och ses en annan gång. Kul att läsa sin blogg vännen. Många kramar från Tina.
Vad synd att vi inte hann ses, Birk Borkason. 😉 Vi får ta det en annan gång.
Massor av kramar
Vad fint du skriver. Ser allt framför mig.
Kram Lena
Åh så mysigt det låter..du beskriver det så bra så man känner att man nästan är där och kan se hur det ser ut..:))
Ha en jättemysig helg nu & kör försiktigt
Kramkram
Fint skrivet:-). Känner igen mig, är alltid speciellt att komma ”hem” där man är uppvuxen. Har också tillbringat min barndom i de småländska skogarna:-). Kram Sarah
Så underbart levande skrivet.
Funderar lite. Har en gammal jobbakompis vid namn Bettina som är lite rödlätt och borde vara i din ålder.
Kan detta vara samma människa. Men om jag inte minns fel växte hon upp i Sjunnen.
Är det därifrån du är eller bodde ni i Vetlanda?
Hoppas ni får en riktigt mysig helg, Kram Malin
Jag och ”min” Betina bodde i Vetlanda så det är inte samma.
Kram, kram
Så kul att få följa med på en minnes promenad på din gamla gata!
Kul att mamma och pappa bor kvar, önskar er en toppen helg tillsammans 😉
Kram Sussi
Jag har också rest idag, till stockholm och ska gå på musikal, dirty dancing. Det ska bli så roligt! Ha en skön helg!
Vad kul med musikal! Hoppas ni får trevligt.
Kram
Så himla mysig berättelse 🙂 Hoppas du får det underbart! Jag har städat heeela huset idag och nu skiner det , bra för fredagskänslan 😉 Bildbevis i bloggen finns, mest för min egen del, så man kommer ihåg hur FINT det faktiskt blir när man städar.. haha 🙂
ha en härlig kväll!
Ha en mysig helg i Småland då, fick lite hemlängtan när jag läste ditt inlägg. Jag kommer också från de småländska skogarna!
Kram Jenny
Så underbart skrivet om dina minnen från din barndom!!!!!! Så fint, så fint. Vet ej om jag skrivit det tidigare: Du borde använda ordet i någon form ex skriva en bok!!
Vinkade du när ni körde förbi? Var hemma och hasade runt i mina tofflor….
Önskar dig nu en fin kväll med de dina!
Kram kram från mig.
Vilken mysig berättelse med många härliga gamla minnen 😉 …..och visst är det skönt att ”komma hem” ibland och få bli den lilla dottern igen. Ha en underbar helg hos dina nära och kära!
Kram Ullis
Å, Småland. Så fint!
Ha en jättefin helg
Lotta
Så fint skrivet,sitter och ler när jag läser.Härliga minnen!!Kram