 |
| Nellies gosedjur. |
Många är vi som har haft det där alldeles speciella gosedjuret eller den mjuka snuttefilten när vi var små. Den där saken som skänkte sådan tröst och trygghet att vi inte kunde släppa den ur sikte för en endaste liten sekund.
För min del började det med att jag, när jag låg i min spjälsäng, lade kudden över huvudet. På så vis blev min högst älskade snuttefilt ett orangefärgat örngott med vita måsar på. Detta örngott följde mig som en trogen kompis i många år. Vi var Humle och Dumle, ler och långhalm, Anita och Televinken. Jag tror ni förstår, tajta till tusen och en trygghetskänsla så ofantligt stor fanns i denna tygbit.
Jag minns att det var mycket skrik och tårar när det var dags för tvättning. Det värsta jag visste var när snuttefilten kom tillbaka från torkskåpet och luktade rent. Snuttis skulle vara lite sådär småskitig och lukta trygghet.
Under åren som gick så krympte snuttefilten och när den var som allra, allra minst så var den en dag borta. Efter mycket gråt och massor med letande återfanns snuttefilten under en fåtölj. Och det är faktiskt det sista minnet jag har av min snuttis. Jag kan för mitt liv inte komma ihåg om jag till slut liksom snuttade slut på den lilla tygbit som var kvar eller om jag helt enkelt en dag bestämde mig för att jag kunde leva utan min ständiga följeslagare.
Men jag minns att jag och snuttis vi var tajta vi, precis som Humle och Dumle, ler och långhalm och Anita och Televinken. :0)
9 Comments
Som jag och min kanin jag släpade runt på.
Undrar vart den tog vägen ibland.
Hoppas att du får en fin helg/Kram Hannis
Jag hade också en snuttefillt, snuttade aldrig på den men hade den i sängen jämt! Den var till slut som en söndrig trasa men jag älskade den!
UUUSCH vad segt med löpbandet!!! Så ska det inte få gå till! Morr!!
Ha en fin fredag!
Kramkram
Jag hade en bit av pappas tröja. En gul ful t-shirt som mamma klippt sönder. Den fick absolut inte tvättas! Och gjorde mamma det ändå, stod jag och gnuggade den under klädställningen med tummen i munnen tills den var torr igen 🙂
Melvin har också en snuttefilt. En babysitter som han fick redan på BB. Det är hans livskamrat! Förstå skräcken när vi tappade bort den på Ikea för ett tag sen! Det var bara åka tillbaka och leta rätt på den 🙂
Kram
Så sött!!
Min dotter har sin Lilja, en gosig hund, som är med preeeecis överallt. Igår bakade Lilja tex;-)
Men eftersom jag är lite manisk med bakterier (man blir det när man varit så svårt sjuk och varit inlagd mycket) så tvättas Lilja med jämna mellanrum och faktiskt gillar Tyra det. Vi tumlar Lilja och då blir hon så fluffig och fin!
Ha en fin fredag nu!
Kram Anna
Haha, du fick mig att lipa ju!! Det vill jag ju inte idag när vi har så vackert väder hörrö du..
Härligt skrivet, känner igen mig till tusen! Min snuttis var ljust blåmelerad i nåt slags konstigt frottématerial, mmm vad den var mysig 🙂 Nä tvätta fick inte mamma göra, ajabaja, grrr.. Då var man sur lääänge!
Hade även en brun, ganska ful nalle, i jeanshängslebyxor som var min trogne vän genom barndomsåren. Och en kudde i brunt med vita fjärilar, härliga minnen!
Ha en sjukt skön dag och hoppas ni har lika mycket sol som vi =))
Kram kram
Hahaha. Jag hade ingen snuttefilt, men däremot sju nappar. SJU!!! Blev galen när någon var borta. Hur jag kunde hålla reda på antalet kan man ju fundera på.
Kram Lena
Så mysigt. Jag hade faktiskt ingen sådan speciell. Minns mer lite olika saker. Men ingen riktig supertajtis, syrran vet ja hade en särskild nalle.
Hoppas bi får en härlig fredag och en helg med massa sol. Kram Malin
Jag hade en nalle, Lillnallen, och han finns kvar fortfarande och sitter just nu i sonens rum, tillsammans med pappas nalle och mina föräldrars båda nallar, en värdefull samling!
Så gulligt!! :))
Jag vägrade släppa min mammas nattlinne när jag va liten, så hon klippte det till två snuttefiltar åt mig 🙂 Har en kvar som minne i min ”minnesask” 😛
Noah har både en katt och filt. Elvin har inget. Vide har inte valt något ännu… Olika syskon kan vara 🙂
Hoppas du har en bra kväll!
Kramar