Det är något visst med mormors och morfars äppelträd. Vi hann knappt kliva ur bilen och krama om innan N frågade om hon fick klättra i äppelträden. Och det är klart att hon fick. Sen när de hade klättrat färdigt så satt de under de där träden och vilade.
Och lite avundsjuk blev jag allt. Kommer ihåg hur jag drömde när de där träden var nyplanterade och jag var 7 år, hur jag skulle sitta i dem och läsa böcker. En favoritgren skulle jag ha. Men de hann aldrig bli så stora utan jag växte upp först och flyttade från de där äppelträden som mina barn nu istället kan klättra i.
5 Comments
Vad härligt att leka i äppelträden, sen är det ju fasligt gott att äta från äpplen också.
kram helena
Det ju så roligt att klättra i träd! Länge sen nu. Vi kanske ska ses och klättra lite 😉
Kram Lena
Vilket fint minne 🙂
Kanske kan du fortfarande hitta din favoritgren. Bara att våga…
Kram Helén
Me encanta tu bloc ha sido un placer visitarlo, te invito a mi blog, y si te gusta espero que te hagas seguidora.
Elracodeldetall.blogspot.com