Jag har under några dagars tid varit lite, eller faktiskt ganska mycket irriterad på en föreläsare som vi har nu. Jag har liksom gått och eldat upp mig själv för att jag tycker att han är alldeles för abstrakt och svår. Jag har gjort det till en världsstor sak i mitt lilla sinne.
Igår när jag kom hem från skolan så låg nya numret av Amelia och väntade. Bläddrade i tidningen och nästan längst bak var det ett reportage om gruppvåldtäkter. I en faktaruta stod det att massvåldtäkter har använts som ett vapen i ca femton år i Kongo-Kinshasa. I östra delen av landet beräknas 1500 kvinnor våldtas varje dag.
1500 kvinnor varje dag!
Och precis där och då när jag satt i min sköna soffa i mitt trygga hem i ett av de bättre länderna i hela världen så var det precis som att en stor fet knytnäve kom utfarande ur tidningen och gav mig en rejäl käftsmäll. En käftsmäll som jag förtjänade, oj vad jag förtjänade den. Och efter den välförtjänta smällen så kändes mitt problem inte som ett så stort problem längre.
4 Comments
Ibland behöver man en tankeställare för att man ska inse hur bra man har det. Det är fruktansvärt det som händer där.
Kram Lena
Hemskt! Jobbigt att bli påmind om hur bra man har det ändå. . .
Kram N
Fy faan! Det är sånt här jag försöker värja mig ifrån varje dag, jag är helt enkelt en person som inte kan ta in såna här saker utan att bli knäpp. Jag går sönder och det känns som att det brinner i kroppen när jag hör om allt detta omänskligt vidriga som händer i världen.
Nu måste jag andas lite här..
Ha en fin dag gumman och ta hand om dig och de dina,
puss
Ja det är väl så vi behöver få oss en tankeställare dagligen. För tänk så bra vi ändå har det, trot idioter till lärare.
Kram Helena