Jag och barnen gick genom mörkret på väg till skolan. Mörkt och lite småruggigt så där så att jag frös ända in i märgen och jag längtade tillbaka till värmen inomhus.
Medan vi gick där så kände jag hur en liten hand letade sig in i min och kramade min hand hårt.
Och en glädje och värme spred sig i kroppen och jag kände att det fanns ingen annan plats jag hellre ville vara på än just precis där och då.
Tänk vilken kärlek man kan känna för de små liven.
Medan vi gick där så kände jag hur en liten hand letade sig in i min och kramade min hand hårt.
Och en glädje och värme spred sig i kroppen och jag kände att det fanns ingen annan plats jag hellre ville vara på än just precis där och då.
Tänk vilken kärlek man kan känna för de små liven.
Ni gör mig alldeles varm i hjärtat med era fina kommentarer till inlägget jag skrev igår. Jag blir så otroligt glad för dem och för att ni delar med er av era erfarenheter.
En stor bamsekram skickar jag till er!
10 Comments
Heeeeeeeej!
men ååååå..
ja du nut av just det där så länge du bara kan för å vad man saknar det..;)
Ha en fin fredag!
Kram Katarina
Men åh vad fint du skriver! Känner riktigt känslan. Den som en gång fanns där. Inte direkt så att nån unge sticker sin hand i min längre 😉
Kram Lena
En underbar bild som gör mig så nostalgisk, nästan så tårarna kommer. Jisses vad jag kan längta tillbaka till den tiden, en lite hand i min……Ha en härlig helg. Kramisar Tina
Vilken fin bild! Saknar de där små händerna i min men istället får jag en stark arm som håller om mig och en skäggig kind mot min, inte alls fel det heller!
Hoppas det går bra med jobb, starkt av dig att ta steget och våga läsa o satsa på nåt nytt! Kram Suss
Det där älskar jag också! Att handen liksom finns där på rätt höjd och alldeles självklart. Sådana promenader får man bevara i minnet!/Susanne
Ja, det kommer ju tyvärr förr eller senare en dag när de upphör. Förhoppningsvis senare. 🙂
Kram, kram
Visst är det underbart med de där små lyckostråken som suger i hjärtat!
Stort lycka till med jobbletandet! Det kommer att lösa sig! Kram Jenny
Så fint skrivet! Ja visst är de underbara de små sådan varm kärlek de kan ge och man kan få. Det går säkert bra för dig med att få ett jobb som du vill ha. Men jag kan absolut förstå din oro! Har hamnat i en arbetssökande situation ett tag förut och det var tufft men det gick bra. Kram Nilla
Hej Linda!
Vilken vacker bild! Kan tänka mig att kärleken till sina barn är obeskrivlig:)
Jag läste ditt tidigare inlägg och förstår att man kan känna oro och osäkerhet inför framtiden när man pluggar klart. Men vet du, jag tror absolut att du kommer få ett jobb inom en snar framtid! Du verkar vara en härlig, driftig och social människa och vem vill inte anställa en sån?:)
Ha en mysig helg!
Kram Sofi
Ja, kärleken till sina barn är speciell!
Vad synd att din spegel inte var ok. Min hade också lite knöligt band, efter att den legat nerpackad, men det hängde ut sig, så det var inget problem 😉
Verkar vara otroligt många som klickat hem denna spegel 😉
Trevlig helg!
Kram /Maria