N och lilla Yret.
Det blev ett kärt återseende igår mellan den lilla tjejen och den lilla ponnyn. N borrade in hela ansiktet i Yrets päls och gav henne massor av kramar.
Nu var det ca sex månader sedan vi var där senast. N har under den tiden rätt som det är nämnt Yret, frågat om jag tror att Yret längtar efter henne lika mycket som hon längtar efter Yret. Och mitt hjärta har nästan brustit av mammaångest, att jag är den som är orsaken till att de inte får ses, de där två små liven.
Nu var det ca sex månader sedan vi var där senast. N har under den tiden rätt som det är nämnt Yret, frågat om jag tror att Yret längtar efter henne lika mycket som hon längtar efter Yret. Och mitt hjärta har nästan brustit av mammaångest, att jag är den som är orsaken till att de inte får ses, de där två små liven.
Men igår så fanns tiden och lusten att bylsa på oss flera kilo med kläder och åka ut till stallet.
Till stallet där N med lyckan lysande ur ögonen åter igen fick borra in näsan i en varm, mjuk vinterpäls.
7 Comments
Kan verkligen sakna mina dagar i stallet… i ur och skur… Var en riktig häst-tjej fram till 20-års ålder… sedan orkade jag inte med allergin längre…
Men det där ser ju bara så himla mysigt ut!
Vilken söt liten…ja båda två. Kram Anette
Vilken härligt lufrvit vinterpäls! Kan tro att N var lycklig!
Kram Lena
Åh så mysigt. Gamla minnen dyker upp 😉
Kram N
Så härligt! Hästmule och hästlukt, ljuvligaste som finns!
Så mysigt och roligt för henne!! Hästar hoppas jag finnas med i min dotters liv också:)
Kram fredrika
Vad mysigt att få hälsa på söta hästen! Å spännande att få se ommålningen, kram Suss