För ca en vecka sedan var jag hemma och sjuk. Tänk att dagarna kan bli så oändligt trögflytande och sega när man inte orkar göra något vettigt. Fram åt eftermiddagen så kände jag mig lite bättre men otroligt rastlös.
Då hände det!
Jag som verkligen inte gillar att pyssla och är född med tummen mitt i handen fick för mig att jag skulle vika en sådan där fin gran av en bok.
Sagt och gjort, in i bokhyllan och rotade fram en gammal uttjänt pocket, slet av omslaget för att sedan börja vika. Och fy fasen vad jag vek och vek och vek. Och sen vek jag lite till. Och sen ytterligare lite till. Mannen kom hem där i slutet på allt vikande och han skrattade när han såg vad jag satt med. Har det varit en långtråkig dag, var hans kommentar.
Han känner mig så väl, han. 🙂
6 Comments
Dom är jättefina, dom där bokgranarna.
Kul att se att den lilla pysselgenen kom fram där :-).
KRAM
Vek ett par granar förra året, tycker de är jättefina, men fy fan va tråkigt det är att vika haha!
Fint det blev med kotten i granen 🙂
Här ska inhandlas en gran av barr idag, äntligen! För det tycker jag är kul, att klä granen 🙂
Kram!
Vad fint! Jag har aldrig provat själv, men tycker de är jättesnygga! Får se om jag får till någon innan jul.
Kram Helén
Jag är inte heller så pysslig av mig… men ibland skulle jag verkligen vilja ha lite mer pysselådra i mig!
Fin gran…
Kram Sandra
Men shit! vilket jobb! Och fin blev den! 🙂
Kramar
Super fint!=)