Igår var det då dags att packa in oss i bilen och åka de ca 35 minuterna till Friends Arena. Det är vid sådana här tillfällen som jag är glad att jag bor i en stad med sloganen ”Sveriges närmaste stad”. 🙂

Väl där parkerade vi vid tennishallen i Solna och gick sista biten upp till arenan. Vi var där ganska tidigt så det blev en lunch på Subways. Looooove it! Sen traskade vi in på arenan och stod högt, högt uppe och kikade ut över alla platser och letade efter parkettplatserna som vi skulle sitta på. Tyvärr hamnade vi så att den förbannade kameraarmen skymde artisterna vilket var väldigt synd. I alla fall kom jag dit för att se artisterna live och inte enbart höra dem live medan man tittar på storbildsskärmen. Men, men då vet vi var vi inte ska sitta om det blir någon mer gång.

Jag och J var för hundra år sedan på finalen när Lena PH vann med Det gör ont och då var det ett jädra drag i arenan, det var lite tröttare igår på genrepet. Jag satt och blev nästan lite arg, folk runtomkring såg ut som det satt och tittade på en biofilm. Är det så svårt att släppa loss och klappa händerna, sjunga med och stolsdansa? Jag stolsdansade till den bästa partylåten med Dinah Nah och barnen höll på att skämmas ihjäl över sin töntiga mamma.

Bästa och mest välgjorda numret var ju Måns men det som var mest oväntat var nog att jag lyckades få se Conchita Wurst, Hasse Andersson och Ylvis på samma scen.