Ännu en ny vecka gör sitt intåg. De staplas verkligen på hög nu de där veckorna. Och i en rasande fart. Jag känner att just nu går det alldeles för fort, jag är inte ett dugg redo för den långa flygresan till Chicago den andra maj. Fast jag vet ju att det kommer jag inte och bli hur många dagar det än skulle vara kvar. Mina kära lugnande är uthämtade och de ger mig lite trygghet. Tänk vad konstigt det kan vara, att jag kan vara så rädd för något som jag inte vill vara rädd för.
Men nu är det i alla fall en ny vecka och den tycker jag vi gör något riktigt bra av, eller hur? 🙂
10 Comments
Statistiskt sett så är risken ännu mindre nu, kära du efter senaste händelsen med flyg… : )
Jag brukar också tänka så. Ju fler olyckor som händer innan jag ska ut och flyga desto bättre är det då de fyller statistiken. 😉
Kram, kram
Fan vad jobbigt att vara flygrädd, onödigt tycker jag så skit i att vara det 😉 Ta en grogg och låtsas att jag sitter face to face, så kan du babbla om ditt och datt och ha huuur trevligt som helst på resan =))
Härlig bild! Ha nu en härlig ny vecka, puss!
Catta
Tyvärr hjälper det inte med sprit. 🙁 Tack och lov så har jag ju Ulrica som sitter bredvid mig på planet och kan underhålla mig. 🙂
Kram, kram
Hej Linda!
Förstår precis hur du känner!
Jag är också flygrädd även fast det blivit lite bättre de senaste gångerna.
Vi försöker göra ett par resor om året så det inte blir för långt mellan flygningarna. I år blir det ju inte det eftersom lilla kommer.
Vet inte alls hur det kommer kännas att flyga med barn sen men jag tror det kommer gå bättre:)
Å självklart kommer din resa gå toppenbra! Tänk hur många flyg som lyfter varje dag:)
Kram fina du!
Generellt brukar ju gälla positiv målbild. Typ att man ska säga ”kom ihåg att…” istället för att säga ”du får inte glömma att…”. Jag tror att ju oftare du talar om för hjärnan att du är rädd desto mer förstärker du känslan. Du skulle som alternativ kunna köra med att den här gången kommer jag inte att vara lika rädd… Men som jag sa förut, det spelar ju ingen roll vad jag säger. Då måste ju hantera det på ditt sätt.
Kram Lena
Jag som inte känner det allra minsta för att flyga har verkligen fått en förståelse för känslan flygrädsla när jag ser och hör dig på jobbet när du pratar om vår resa. Jag lider så och önskar att jag kunde säga eller göra något men det enda jag kan lova är att jag finns till för dig till 100% hela vägen från det att vi kliver på bussen, på Arlanda, på flyget och ända fram till hotellet och lika på hemresan.
Veckan började lite knackigt men jag känner att det blir bättre och bättre 🙂
KRAM <3
Edit… jag menar såklart att jag som inte känner det allra minsta OBEHAG för att flyga…
Misstänkte att det att det var så du menade. 🙂 Jag är otroligt glad över att du har tagit på dig övervakarrollen och underhåller mig och ser till att jag sköter mig. 🙂
Pöss o Kram
Jag förstår dig precis! Är rädd jag med men som alla säger, det ör ju faktiskt farligare att åka bil;)
Försök fokusera på allt roligt istället som väntar.
Kram på dig!