Ett nytt kapitel i mitt liv inleddes med buller och bång när vi tog beslutet att köpa ponny. För det är ju så att när det beslutet tas och den som ska ha ponnyn bara är åtta år då måste någon vuxen engagera sig. Och jag visste så väl vad jag gav mig in på. Mörkret, kylan, smutsen och tröttheten som infinner sig i stallivet på höst och vinter.
Men sen får jag allt det andra. Gosa sammetslen mule, varm andedräkt från liten ponny som nosar på min hand för att se om jag har något gott att ge. Jag ser en dotter som växer med ansvaret och som känner en villkorslös kärlek till sin ponny. Jag ser att min dotter har fått en vän som hon alltid vet finns där för henne. I ur och skur finns den lille ponnyn där och väntar på sin lillmatte. Och i ur och skur finns jag där för dem.
Livet som ponnymamma.
4 Comments
Så fint skrivet att jag blir lite rörd! Förstår er kärlek till er extra familjemedlem.
Kram Lena
Det syns i dina ögon när du pratar om den lilla busen att det är en kär familjemedlem :).
Kram
de är mysigt med hästar!!
Jättemysigt! 😊