När vi bokade in vår Stockholmtripp så var vi helt säkra på att middagen skulle avnjutas på en italiensk restaurang, frågan var bara vilken. Vi ville att den skulle ligga i närheten av Rival och när vi googlade så såg vi att det fanns en restaurang som verkade passa oss, Da Luigi.
Jag och J hade bokat bord till kl. 17.30 och när vi klev in genom dörrarna så möttes vi av en fullsatt restaurang. Ska jag vara helt ärlig så kände jag först att oj vilken ljudnivå och vad oskyddat man sitter vid borden men när man väl hade satt sig på plats och fått sig ett glas finfint Ripasso serverat av en trevlig servitör så kändes det helt rätt. Familjärt och en glad personal som när de sprang förbi varandra med tallrikarna balanserades på armen slängde ur sig några italienska ord bidrog till en härlig stämning.
Maten var vällagad och riktigt god. Carpaccion var helt rätt val som förrätt. När det gäller huvudrätten önskar jag att jag hade vågat gå lite mer wild and crazy i mitt val men jag fegade ur som vanligt. 🙂 Till dessert valde vi en fräsch vaniljpannacotta med blåbär vilket kände som ett bra val efter de lite tyngre pastarätterna.
Vi kan absolut tänka oss att boka in Da Luigi igen och restaurangen får tummen upp av oss.
När vi lämnade restaurangen traskade vi den lilla biten till Rival där vi sedan såg Johan Rheborg i En man som heter Ove. Och Rheborg gjorde sin enmansföreställning med bravur. Han är klockren som Ove och han gestaltade även de andra figurerna i boken på ett övertygande sätt. Grymt bra och precis som när jag läste boken så blev det en härlig blandning av sorg och glädje.
Se den säger jag bara, se den.